Alltid Himmelsblå

Bojkotten av klackläktaren inleddes på måndagen när Kalmar FF kom på besök i den allsvenska premiären. Det hela föll väl ut. Vårt budskap framkom tydligt via sånger och via fyra banderoller som hölls upp på sektion G i början av första och andra halvlek och i slutet av matchen. Manifestationen uppmärksammades också i media. 

Banderollerna:
"(Sandvik)tigare?"
"Kampen fortsätter!" (Bild)
"Ledningen: ni svek oss"
"- Ta ert ansvar!" (Bild)

Vår markering skulle naturligtvis bli tydligare om hela eller en större del av klackläktaren lämnades tom. Men vi hoppas på att få med oss fler och fler ju längre säsongen och bojkotten lider.

Vi glädjer oss över den positiva respons som vi har fått, här på bloggen och på andra håll. Att det även höjs kritiska röster är egentligen inget konstigt. Det ligger i den mänskliga naturen att vara skeptisk mot sådant man har svårt att förstå och som man upplever som nytt eller ovanligt. Och det är därför det skulle vara betydligt lättare att få stöd för en sådan här manifestation i Rom, Paris, Stockholm eller Malmö. Gävle är en liten stad och Gefle IF en liten klubb med en liten skara aktiva supportrar. Det gäller för oss att få genomsnittsåskådaren att inse att vi gör detta för klubbens bästa - och ingenting annat - och att det definitivt inte bara handlar om en "färg på en tröja".

Dessa två kommentarer från först Stisse Åberg på GD/AB-sporten och därefter Erik Niva på Sportbladet visar väldigt träffande på skillnaden i insikt:

"Gefle IF:s supportrar gör som svenska kommunister en gång i tiden - förökar sig via delning.
Tydligen har en - över den nya speldräkten - uppspelt klunga sökt sig till ett annat hörn av Strömvallen för att kväka fram protest- och bojkottramsor.
Jag trodde att läktarkramarna var stadens största bakåtsträvare och GIF:s fiende nr 1.
Jag hade fel.
Tröjkramarna sätter ett nytt fett bottenrekord i stan."
- Åberg.

"Någon gång i vintras så meddelade Gefle IF att de hade för avsikt att byta ut färgerna på sitt matchställ. Himmelsblå tröjor ut, vita tröjor in.
-Jag vet inte riktigt vem den idén kommer ifrån. Men det här handlar ju om hur vi vill profilera klubben som varumärke. Marknadsavdelningen är förstås drivande, sa tränaren Pelle Olsson.
Signalen var tydlig. Det här var inget som var speciellt viktigt, så ville nu den där marknadsavdelningen byta ut klubbens identitesfärg så var den väl fri att göra det.
Fansen? De som startar protestbloggar och sjösätter namninsamlingar? Äh, vem bryr sig?
Nästa gång Gefles marknadsavdelning får för sig att profilera ett varumärke så kan den ju börja med att inse att en riktig fotbollsklubb inser att den är beoende av sina supportrar."
- Niva.

Förhoppningsvis kan vår protestkampanj och bojkott innebära att fler får upp ögonen. Har ni några frågor eller funderingar är det bara att mejla eller lämna en kommentar här. Nu kör vi vidare! 

Efter det senaste mötet med Gefle IF i torsdags står det nu helt klart att det för oss bakom kampanjen Alltid himmelsblå blir bojkott av klackläktaren - åtminstone tills den dag då vi får ett beslut om återgång till ljusblå hemmatröjor. Vi hoppas att så många GIF-supportrar som möjligt ansluter till vår protestkampanj och tar ställning redan i samband med premiärmatchen mot Kalmar FF på måndagskvällen.

Vi hade på det öppna mötet med GIF den 2 april hoppats att få ett klart och tydligt besked om att de ljusblå tröjorna kommer tillbaka, om inte någon gång under denna säsong, så i alla fall till kommande säsong. Vad vi fick var en pliktskyldig ursäkt av ordförande Leif Lindstrand och ett enkelt konstaterande att det är möjligt att motionera om en tillbakagång till ljusblått till nästa årsmöte.

Många menar att den heta debatten om tröjfärgen är en storm i ett vattenglas. Vi vill bestämt hävda motsatsen. Även om vi naturligtvis mycket hellre hade velat ägna vår energi åt andra förberedelser inför premiären, går det inte - hur vi än vrider och vänder på det - att betrakta det som en bagatell att klubbledningen gått bakom ryggen på oss, ljugit för oss upprepade gånger, ignorerat oss, tagit vår älskade färg ifrån oss och sålt ut en del av klubbens själ till ett företag.

Vi har försökt att föra fram vår mening genom möten och i direkt diskussion med föreningen då vi trott att det måste vara den mest effektiva vägen att gå. Nu kan vi inte komma längre den vägen, den leder inte vidare. Vi måste nu istället hitta andra sätt att belysa frågan och sätta press på klubben, och vi anser att en bojkott av klackläktaren är den bästa och tydligaste markeringen i detta läge. Att stå kvar på klackläktaren som vanligt är nästan som att, bokstavligen, vifta med vit flagg. Det är ett tyst - eller kanske rentav högljutt? - bifallande åt föreningens katastrofala agerande.

Förhoppningsvis kan en bojkott få klubben att omvärdera sina aktiva supportrar och själva försöka nå en snabbare lösning - antingen genom att internt fatta ett beslut om att ta tillbaka de ljusblå tröjorna (som bekant har det hittills inte varit svårt att ta interna beslut om matchdräktens färger) eller att utlysa ett extra årsmöte så snart som möjligt.

Vad vi vill se är ett beslut om en återgång till ljusblå tröjor, exakt när beslutet kan träda i kraft får bli en senare fråga. Vi har förståelse för att det kanske inte är möjligt att byta tillbaka denna säsong. Just nu vill vi bara se att föreningen inser omöjligheten i att hålla fast vid något som en stor majoritet av de mest engagerade supportrarna är starkt emot.

Därför uppmanar vi härmed alla att överge klackläktaren på hemma- och bortaplan och att på andra lämpliga sätt visa sitt missnöje mot bytet av tröjfärg. Det kan vara att måla protestbanderoller och bidra med eget material till vår blogg. Det kan vara att hålla tyst eller sjunga protestramsor istället för att sjunga någon av de vanliga sångerna (varav många ju har med den himmelsblå färgen att göra). Det kan vara att köpa den tröja som vi tagit fram och stolt bära den på matcherna istället för den vita Sandvik-tröjan.

Många är kritiska till att laget och i förlängningen det sportsliga drabbas och det är givetvis inte heller något som vi anser är bra. Inte alls. Men det kan tyvärr vara det enda inom lagens gränser som får klubbledningen att lyssna och ta sitt ansvar. Det är väldigt trist att laget hamnar i kläm, men det är som det är. Det är klubbledningen vi vänder ryggen, inte laget.

Vi måste också alltid sätta klubbens själ och identitet, som är helig och oförgriplig, framför spelarna och laget, som helt naturligt förändras från säsong till säsong. Allting handlar inte om sportsliga resultat. Vi anser att klubbens själ är viktigare och kampen för den kan vi inte bara lägga på hyllan i väntan på nästa årsmöte. Istället för att stå med armarna i kors måste vi kraftfullt visa vårt missnöje. Det finns mycket man kan göra men en bojkott är utan tvekan den bästa signalen.

Vi hoppas att så mycket klackfolk som möjligt ansluter till bojkotten av klacksektionen, och även att övrig publik ansluter till vår protestkampanj. Tillsammans ska vi då få igenom vår önskan och snart se vårt älskade lag bära de vackra himmelsblå tröjorna igen!